Hur gammal är den äldsta litteraturen som nämner samkönade begär eller könsöverskridanden? För att svara på den frågan behöver vi först komma fram till vad som menas med svensk litteratur. När de första runorna ristades inom det område som idag räknas som Sverige fanns inte Sverige – vare sig som begrepp eller som idé. På samma sätt har skrifter nedtecknats inom områden som tidigare tillhört Sverige men som idag tillhör Norge och Finland. Människor har i alla tider färdats mellan platser och fört med sig berättelser, vittnesmål och historier. Den saga som en gång berättades vid en lägereld i det som idag är Sverige kanske senare blev det som nedtecknades på Island, om det kan vi idag bara spekulera. Just därför inkluderar Queerlit bara litteratur som skrivits på svenska och/eller inom Sveriges nuvarande gränser.
Runstenarna – Queerlits äldsta texter
De äldsta längre skrifterna inom Sveriges nuvarande gränser är runstenar, det moderna skriftspråket med latinska bokstäver började inte användas i Sverige förrän på 1200-talet.
De runstenar som finns kvar lämnar oftast mycket kortfattade redogörelser. Men på vissa av dem finns också förbannelser över den som vågar skada stenen, och bland dem hittar vi de första skriftliga, svenska omnämnandena av samkönad praktik. Björketorpsstenen i Blekinge uppfördes antagligen under 600-talet, den senare delen av järnåldern. Det är en av Sveriges högsta runstenar, en fyra meter hög sten som tillsammans med två andra lägre runstenar bildar en ring. På stenen finner vi följande inskription, översatt till nutida svenska:
Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av arghet, död genom list skall den bli som bryter detta. Jag spår fördärv.
(Nationalencyklopedin u.å.)
Arghet är en översättning av det fornnordiska ordet argr/ergi/ragr. Vad ordet egentligen betyder är omtvistat men ordet sammankopplas med omanlighet, brukandet av omanlig sejd (magi) och att bli penetrerad av en annan man. Liknande inskriptioner finns på den samtida Stentoftestenen och på Salebystenen som daterats till sent 900-tal eller tidigt 1000-tal.
Samtliga tre runstenar finns representerade i Queerlit:
Björketorpsstenen
Stentoftestenen
Salebystenen
Sagorna – det som inte ryms i Queerlit
Långt innan skriftspråket var allmänt utbrett förde människor vidare berättelser om gudar, släktingar och hjältar i muntlig tradition. I den fornnordiska traditionen finns många sådana berättelser som skildrar könsöverskridanden och samkönat begär. Sagan Hervors och Heidreks saga, som nedtecknades på 1300-talet, berättar till exempel om vikingen Hervor. Hennes far dör i en strid mot den svenske hjälten Hjalmar, varpå Hervor klär sig i manliga kläder, tar det manliga namnet Hervarðr och omnämns sedan i sagan med manliga pronomen. Hervor/ Hervarðr är en hövding, gör räder, plundrar och beger sig till sin faders grav för att ta tillbaka det mytiska svärdet Tyrfing. Andra exempel från den fornnordiska traditionen är den mansklädda kvinnan Byx-Aud i Laxdalarnas saga, och halvguden Lokes förvandling till sto eller Tors cross-dressing i Den poetiska Eddan.
Det mesta av den fornnordiska traditionen nedtecknades först på Island, men varifrån det muntliga materialet ursprungligen kommer ifrån är mycket svårt att veta. Sagor kan ha fogats samman med andra berättelser och förändrat sin innebörd när de återberättats mellan generationerna. Att Hervors och Heidreks saga nedtecknades på Island råder det inget tvivel om, men i sagan omnämns Svearnas hjälte Hjalmar och Hervors/ Hervarðrs far Angantyr ska ha varit en av Angrims söner, även kallad Angrim på Bomsö och stamfader till Munsöätten (Munsö ligger på Ekerö i Uppland).
Det vi därmed kan konstatera är att det finns berättelser om könsöverskridande i det skandinaviska berättandet och att de också innehåller mytiska gestalter som kopplas samman med svearna och platser i Sverige. Däremot finns dessa berättelser alltså inte representerade i Queerlit, eftersom de inte nedtecknades i Sverige.
De medeltida balladerna
Det vi idag tänker på som ballader har lite att göra med de medeltida balladerna. Istället var det en form av berättande visa som bevarades genom en muntlig tradition. De här visorna är omöjliga att tidsbestämma och även här är definitionen ”svensk” knepig att använda sig av, eftersom balladerna ofta var en del av en större europeisk sångkultur. (Musikverket, u.å.). Crossdressing, att klä sig i kläder associerade med ett annat kön, är ett återkommande tema i Riddarvisorna, som utspelar sig någon gång under perioden 1100-talet till 1500-talet. Balladerna handlar ofta om konflikter, kärlek, våld, hjältedåd och svek.
I Queerlit finns följande medeltida ballader:
Jungfrun hämtar sin fästman
Riddar Malkom fängslas för häststöld
Kerstin Stalldräng
Balladerna går även att läsa i sin helhet hos Litteraturbanken:
Jungfrun hämtar sin fästman
Riddar Malkolm fängslas för häststöld
Kerstin Stalldräng
Andra äldre verk i Queerlit
I Queerlit finns även äldre verk som kallas specialposter. Dessa är verk som av någon anledning inte kan hämtas från Libris, t.ex. för att publiceringsåret inte visar när verket faktiskt skrevs. Nedan följer några exempel på den typen av texter.
Gustav III
Under slutet av 1700-talet cirkulerade handskrivna smädesskrifter om kung Gustav III, där rykten om hans påstådda sexuella relationer med män framkom. I litteraturvetaren Annie Mattssons avhandling Komediant och riksföräddare från 2010 konstateras att anklagelser om sodomi förekommer i materialet, även om de inte är dominerande. Dessa smädesskrifter, skrivna kring 1780 och 1790, inkluderar referenser till kungens påstådda romantiska relationer och är bevarade i flera handskriftversioner, men har endast publicerats i Mattsons avhandling. Samtidigt uttryckte drottning Hedvig Elisabeth Charlotta i sin dagbok på franska bekymmer över kung Gustav III:s påstådda homosexuella relationer, vilket ger en ytterligare dimension till den tidstypiska kontexten kring kungens personliga liv och rykten om sexuella relationer med män.
Grifte Runor
Kort Berättelse om 1789 Års Revolution och dess orsaker
Lanterna Magica
Hedvig Elisabeth Charlotta, dagbok
Drottning Kristina
Drottning Kristina, som också kallats kung Kristina, har varit föremål för spekulation kring sitt kön och sexualitet. Brev till hovdamen Ebba Sparre, tolkade av Eva Haettner Aurelius som kärleksbrev till en kvinna, ingår i urvalet av Kristinas brev från slutet av 1600-talet. I hennes självbiografi, skriven under samma period och senare översatt till svenska, reflekterar Kristina över sin tacksamhet för en själ ”helt manlig, liksom resten av min kropp.”
Drottning Kristinas brev till Ebba Sparre
Drottning Kristinas historia, skriven av henne själv
Johannes Magnus
En av de kungar som nämns i den fantasifulla regentlängden är Gostag (nummer 90 i regentlängden, även Gostagus, Oftanus eller Östen III), som i kapitel 40 av den åttonde boken inte bara sägs ägna sig åt ”de mest smutsiga samlag” utan också om nätterna klär sig i kvinnodräkt och uppträder ”som en förvekligad gycklare”. Verket skrevs och gavs ut på 1500-talet, då på latin och med titeln Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus (”Historia om alla göternas och svearnas konungar”). I Queerlit finns den svenska, betydligt senare, översättningen.
Johannes Magnus, Goternas och svearnas historia
Heliga Birgitta
I Heliga Birgittas Uppenbarelser antyds påstådd sodomi hos kung Magnus Eriksson, där Djävulen påstår att han uppmanat kungen att begå synder som han inte vågade utföra öppet. Boken, dikterad av Heliga Birgitta på svenska under 1300-talet och nedtecknad på latin, innehåller dessa antydningar och har översatts till svenska flera gånger, med en vetenskaplig utgåva från 2000-talet tillgänglig i Queerlit.
Heliga Birgitta, Uppenbarelser
Källor och litteratur
Heiðreks saga: Hervarar saga ok Heiðreks konungs. (1924). København: Samfund til udgivelse af gammel nordisk litteratur
Mayburd, Miriam. “‘Helzt þóttumk nú heima í millimʼ: A Reassessment of Hervör in Light of Seiðr’s Supernatural Gender Dynamics… .” Arkiv för nordisk filologi 129 (2014): 121–64
Mattsson, Annie (2010). Komediant och riksförrädare: handskriftcirkulerade smädeskrifter mot Gustaf III. Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2010
Musikverket (u.å,). Medeltida ballader. Tillgänglig https://musikverket.se/svensktvisarkiv/medeltida-ballader/ [2023-10-23]
Nationalencyklopedin (u.å.). Björketorpsstenen. Tillgänglig Nationalencyklopedin. [2023-10-02]
Riksantikvarieämbetet (2014). Björketorp. Tillgänglig https://www.raa.se/app/uploads/2014/11/03.Runstenen-Bj%C3%B6rketorp.pdf [2023-10-02]